Tillsammans skapar de framtidstro

Välkommen in på Reningsborg i Göteborg.

Det kan finnas många orsaker till att någon har hamnat lite utanför samhällsgemenskapen i form av arbete och utbildning. Det kan bottna i psykisk ohälsa, ofullständig skolgång, missbruk, svårigheter att hitta sin plats i ett nytt land, långtidssjukskrivning eller något annat som gör att en person inte kan följa den väg med arbete eller studier som samhället har tänkt sig.

Den som hamnat där kan ofta berätta om en lång rad myndighetskontakter, den ena med mer hopplös eftersmak än den andra, som till slut kan få även den mest inbitne optimist att tvivla på sig själv och sin framtid. För att råda bot på det kommer ett gammalt uttjänt reningsverk in i bilden.

– Det här var nog den fulaste platsen i hela Frölunda, som kommunen inte visste vad de skulle göra med. Och nu 30 år senare är det en fantastisk plats för så många människor, säger vd Mikael Albertsson och sveper med armen över en stor hall, byggd ovanpå det som en gång var cisterner fulla med…. ja, skit helt enkelt.

Ulrika och Cissi sorterar böcker som kommit in till second hand-butiken.

Nu är lokalerna ett under av logistik, sociala innovationer, återbruk och inte minst medmänsklighet. Här finns en plats för några av dem som lärt sig svängarna i myndighetskarusellen utantill. Men kommer du hit som kund ser du nog inte det, då ser du en välskött, stor second hand-butik, en effektiv däckbytarverkstad, en mysig hantverksateljé, ett hunddagis och ett café med hembakt och gula tulpaner på borden.

Vi är på Reningsborg Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Att sammanfatta verksamheten kortfattat går inte.

Internkommunikation över en smörgås

Det är alltid frukost klockan 10. Folk släntrar in, brer sig en macka och sätter sig och småpratar över en kaffekopp. Mitt i sorlet ställer sig någon upp och visar upp en stor blombukett. Den är från en tidigare medarbetare, som genom Reningsborg och allt som händer på golvet här har gått vidare och nu har en anställning som blombud.

En annan har blivit spårvagnsförare, någon är arbetsledare, en tredje jobbar på Volvo, berättar Mikael Albertsson som exempel. Ungdomar som har ägnat sig åt att bränna bilar, som vid en direkt fråga har sagt att nej, de känner ingen vuxen man som inte är kriminell, har i stället fått tvätta bilarna och byta däck på dem. Fått en handledare som är rätt person på rätt plats, fått ta stort ansvar, fått förtroende och har med en vänskaplig knuff av Reningsborg ändrat riktning på sitt liv.

– Det behövs någons om tror på en, och att man känner det, säger Mikael Albertsson.

Inget får vara på låtsas. Här är alla arbetsuppgifter, hur små de än kan verka, avgörande för att verksamheten ska fungera. Ingen ska känna sig utnyttjad. Med hjälp av de många grenarna i verksamheten finns möjlighet att välja vad man vill arbeta med, och låta utmaningarna växa i takt med förmågan att genomföra dem.

– De är väldigt tydligt här för sin skull, säger Magnus Jansson, arbetsledare för Arbvux, om alla de som får hjulen att snurra här.

Prata om livet

Det är mycket som ska falla på plats, men det får det möjlighet att göra här. Som en del i verksamheten använder de sig av samtalsgrupper enligt metoder från Origo resurs.

– Det handlar mycket om att bygga en hållbar hälsa som man kan luta sig mot senare i livet, säger Ulrika Hagby, arbetsledare i Ateljé Spaljé.

I ateljén finns en mindre grupp som skapar saker i keramik, tyg och andra material. ”Lugnt är också en fart”, menar Ulrika och syftar på att här får det ta tid, både skapandet av konsthantverk och skapandet av en hållbar hälsa. Precis som i Reningsborgs övriga verksamheter får individen själv vara i fokus. Det finns ingen läroplan som ska bockas av, eller något produktionsmål som ska nås. Därmed inte sagt att det inte sker en hel massa utveckling.

– Om det öppnar sig ett pedagogiskt fönster så släpper vi in lärande i det, säger Magnus Jansson.

Trädgårdsblommor i keramik i Ateljé Spaljé.

Reningsborg har kontakt med en rad myndigheter, som Försäkringskassan, Socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och Statens institutionsstyrelse. Hit kan människor få komma för att arbetsträna, för att deras förmågor och kompetenser ska kartläggas eller för att få finnas i ett socialt sammanhang. Det de har gemensamt är ofta att de har slutat hoppas på att saker kan bli bra.

Mikael Albertsson beskriver det så här:
De flesta får en uppsättning nycklar. En del får huvudnyckeln, den funkar överallt! En del fick källarnyckeln. Den är stor och tung. De provar den där nyckeln i varenda dörr men den passar ju inte. Vi andra undrar varför de aldrig kommer vidare, vi som redan har öppnat dörrarna har till och med glömt bort att de fanns. Men den som bara har källarnyckeln är utelåst från värmen. Tills någon ser människan. Tills någon förstår, och ger dem rätt nyckel, så att de åtminstone kan komma igenom den första dörren.

– Skapa en trygg miljö för att våga känna framtidstro, säger Magnus Jansson.

Trygghet först – utveckling sen

Framgångsfaktorn är att på riktigt intressera sig för den man möter. Man måste vilja hjälpa dem att utveckla sitt välmående. Man måste kunna plocka fram det varje person är bra på, vara ”det bästa stället att misslyckas på”. Det förtroendekapital som efter hand byggs upp gör att man sedan även kan ta upp de jobbiga sakerna. Det som personen också behöver förändra för att kunna fungera på ett arbete till exempel. Om de jobbiga sakerna sägs av någon vars förtroendekapital är noll blir det bara kränkande.

Göran reparerar övergivna cyklar från exempelvis hyresvärdar. Cyklarna säljs sedan i butiken.

Överskottet som kommer in via verksamheterna, och via föreningens 90-konto, går till systerverksamheter i Östeuropa och på Balkan. Som till exempel i Moldavien. Ett land där en majoritet av den vuxna befolkningen befinner sig utomlands, eftersom det är svårt att försörja sig i landet. Det gör att barn och unga saknar föräldrar och viktiga förebilder och lätt faller offer för människohandel. Reningsborg har bland annat varit med och lyft en grupp flickor som löpte stor risk att hamna i fel händer. De har fått boende, vuxna omkring sig och en yrkesutbildning. Mikael var själv med när de efter tre år tog ut sin examen.

– Det är det mest fantastiska ögonblicket i det här jobbet. Att se de här flickorna, som med säkerhet hade hamnat i ett helvete, kanske här i Göteborg, säger han.

I alla länder Reningsborg finns, med liknande verksamhet som i Frölunda, är verksamheten kopplad till arbete och skola. Föräldrar i Rumänien får hjälp att starta företag, odla blommor, hålla grisar eller tillverka bruksföremål, så att det finns ett bättre alternativ än att vara tvungen att åka utomlands för att tigga. Barnen ser att deras föräldrar har en försörjning hemma.

– Vi jobbar väldigt lite med välgörenhet. Inte alls, säger Mikael Albertsson.

I förråden i det gamla reningsverket i Frölunda finns rader med inlämnade varor som ska vidare ner till second hand-butiker i bland annat Polen och Rumänien. Där säljs vackra gamla pianon som inte längre passar vår inredningsstil, felfria kläder som inte hittat sin ägare i Frölunda, matserviser och husgeråd. Flera stora behållare med barnvagnar står och väntar på att köras ner till ukrainska gränsen.

Och den som arbetstränar i Sverige får en ytterligare dimension till sin vardag med vetskapen att någon mer blir hjälpt genom det som den svenska verksamheten genererar.

Glaset är halvfullt

Reningsborgs verksamhet går inte att sammanfatta kortfattat. Faktum är att det inte ens har gått på drygt tusen ord. Den folkhögskolelika verksamheten för dem som inte klarat skolan är till exempel inte alls med i texten.

– Det är något man skulle vilja öka. Behovet är jättestort, säger Henrik Orrbeck, biträdande vd.

Inte heller arbetet med trygghetsvärdar ute på fyra skolor i anslutning till utanförskapsområden i kommunen får plats. Eller för den delen de andra tre second hand-butikerna föreningen driver i stan, också de vid de områden som får uppmärksamhet i media av helt fel anledning.

– Vi finns där det finns väldigt stora behov, men också stora möjligheter till förändring, säger Mikael Albertsson.

Sara Bref