Han utforskar sin egen praktik genom forskarstudier

Urban Hermansson är verksamhetsutvecklare på studieförbundet Sensus. Bland annat arbetar han som facilitator, både internt och externt. Han hjälper grupper från organisationer och näringsliv manövrera framåt genom processer. Rollen som facilitator kanske inte är känd för alla och det är inte helt lätt att förklara vad den innebär. Urban kallar det ”en profession i vardande”. Här kommer hans forskarstudier in.

Urban Hermansson, porträtt

– Efter att själv ha varit verksam facilitator i så många år så är det klart att jag nu, med de erfarenheter som jag har varit med om, ställer mig frågan: Vad är det jag har hållit på med genom åren, egentligen? säger Urban Hermansson.

Han läste en master i den praktiska kunskapens teori vid Södertörns högskola och därefter blev steget till att doktorera på samma område inte särskilt långt. Nu är han samverkansdoktorand och delar sin tid mellan Sensus och Södertörn.

Observation och intervjuer

Han kommer att bygga upp sin forskning som en trestegsraket. För det första så ska han följa några facilitorer i deras arbete. Han ska finnas med i lokalen, notera vad som händer, hur personen rör sig i rummet, gestikulerar, och interagerar. Och även vad han själv upplever då.

– Inte bara vad som sägs utan hur det sägs, och hur man är en kropp i rummet, för att se hur det hänger ihop med vad som händer i rummet.

Som ett andra steg kommer han sedan låta personen ta del av hans iakttagelser. Återvända till vad som där och då hände, hjälpas åt att verbalisera den tysta kunskap som fick facilitatorn att agera så som hen gjorde i stunden.

– Det är alltid viktigt att den det handlar om ska få träda fram, både i nuet och i reflektionen. Jag måste låta de som har erfarenhet träda fram, på sina egna premisser, säger Urban Hermansson.

I ett tredje steg så möts alla facilitorer i studien för ett fokusgruppssamtal, där de samtalar om Urbans preliminära tankar och slutsatser kring materialet och de teorier och ingångar han har använt i sin analys.

Förhoppningen är att lyfta fram facilitatorsrollen, visa vad den gör och vilken betydelse den egentligen kan ha i samhället, men även problematisera den makt och påverkan som facilitatorn faktiskt utövar i en process.

Flexibel eller inte?

Ett dilemma som Urban menar att en facilitator kan ställas inför, och som finns på flera nivåer i samhället, är om det i stunden är bäst att arbeta enligt en förutbestämd plan eller att följa skeenden som uppstår.

– Det visar sig ofta att man inte kan följa planen om man verkligen ska vara i det som gruppen lyfter. Det kan bli konflikt, på väg bort från det som från början sades skulle göras.

Här kan förväntningar från beställaren spela in, den som ville få något gjort på ett särskilt sätt, med ett särskilt syfte. Men i processen kan det hända saker som inte var möjliga att förutse, men som heller inte kan bortses från när de händer. Men det som händer under en process behöver ges legitimitet, vi behöver erkänna att det oförutsägbara, det som vi inte hade tänkt mäta, kan vara värt sin plats. Det kan visa sig att det var det som var det viktiga.

– Samhället i stort idag är så mycket i ett tänkande om planering och mätbarhet, om att man i förväg vet svaret, att man nu bara ska bekräfta. Om det är så att vi inte helt och fullt vet svaret handlar det om att söka det som är en kunskap och ett omdöme i den specifika situation som uppstått. Men vi har inte alltid plats för det omätbara, eller gränsen till det vi inte vet, och det begränsar en grupps arbete att finna andra svar än de förväntade på de här komplexa frågorna, säger Urban Hermansson.

 

Sara Bref

2022-10-26