Hany Hachem formulerar en ny syn på äldres lärande
Foto: Jasenka Dobric
Forskarintervju med Hany Hachem, som disputerade vid Örebro universitet i februari.
I sin doktorsavhandling Educating older adults: Theoretical and empirical examinations of the learning philosophies in older age
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. synar Hany Hachem de utbildningsgerontologiska principerna som hittills gällt, och föreslår nya formuleringar att utgå från. Fram tills nu har man i filosofiska diskussioner om äldres lärande ofta adresserat dem som naiva, som att de saknar både agentskap och en kritisk medvetenhet.
En del av Hany Hachems avhandling, och det pågående arbetet efter den, består i att argumentera för varför det är dags att formulera om det här. Äldre, som för övrigt är en heterogen samling människor som egentligen kanske inte ens låter sig grupperas, kan se med nyktra ögon på sin omvärld, ta ansvar för sin del i skapandet av den och engagera sig för att skapa förändring. Med andra ord är de långt ifrån den naiva student som man diskuterat tidigare. Man är i högre utsträckning sin lärares jämlike.
Medvetet val
Hany Hachem har bland annat intervjuat deltagare vid Senioruniversitetet i Libanon, där de berättat om valet att studera på äldre dagar och vad det ger dem.
– Mina resultat stöder uppfattningen att äldre personer går igenom någon sorts, inte bara kris i politisk bemärkelse, utan även små personliga kriser. Det kan vara på det personliga planet eller det samhälleliga planet, och då känner de att deras existens är hotad. Så de beslutar, mycket medvetet, att gå på Senioruniversitetet eftersom det finns saker som saknas i deras liv nu och de vill få tillbaka dem, eller kompensera för dem, säger Hany Hachem.
Det kan vara en skilsmässa, ett dödsfall, förlusten av sitt professionella sammanhang eller en livslång dröm som man äntligen får möjlighet att uppnå.
– Det fanns många olika anledningar, vissa bara för lärandet i sig självt, eller bara för att de är nyfikna. Men på sätt och vis tillåter inte kritisk lärandefilosofi den nyfikenheten att hända utan att förklara den utifrån ett deterministiskt synsätt, som ett resultat av sociala strukturer, säger Hany Hachem.
I själva verket är det, så klart kan man tycka, komplext. Det är svårt att skilja vad som sker på grund av det sociala och vad som är individen.
Nytt om humaniora
Många äldre väljer att läsa humaniora, något som syns tydligt i statistik från studieförbund och folkhögskolor i Sverige. Det finns en etablerad syn att kurser i humaniora inte skulle bidra till egenmakt för den äldre deltagaren, det väcker inte en kritisk medvetenhet, det gör dem inte mindre naiva. Men det är något som Hany Hachem ifrågasätter i sin avhandling. Han definierar egenmakt som agentskap, socialt deltagande och samhällsengagemang och genom att gå igenom statistik med drygt 7000 personer från tio länder i Europa går det att konstatera att kurser i humaniora ger en ökad social rörlighet, särskilt för kvinnor, lågutbildade och äldre. Humaniora kan visst vara empowering.
Hany Hachem landar i behovet av en ny formulering av de utbildningsgerontologiska principerna, som även borde ha en mer generös syn på vad målet med en utbildning kan vara, och han arbetar med denna omformulering för ett special issue. Som konsult för UNESCO UIL arbetar han just nu med frågan om äldres lärande, och hur äldre ska kunna vara mer autonoma, ha mer agentskap. Detta blir ett bidrag till ett filosofiskt ramverk för en ny, postmodern förståelse av äldres lärande.
– Vi borde inte se på äldres lärande antingen från ett individuellt perspektiv eller från ett socialt perspektiv, utan vi kan kombinera dem och tänka oss individen som en reflekterande aktör inom strukturerna för sitt eget agerande, säger han.
Sara Bref
