Lisa vill lösa tillverkningsindustrins problem med säkerhetsbuffertar

Hur många tillverkningsföretag går på magkänsla när de utformar sina säkerhetsbuffertar? Alldeles för många!, säger Lisa Hedvall. I vår försvarar hon sin avhandling vid Jönköping University och blir därmed den första doktoranden i AFAIR att ta en doktorsexamen.

Lisa Hedvall är doktorand i produktionssystem och forskar inom ramarna för projektet RAdaBuff (Responsiveness through Adaptive Buffering) som ingår i forskningsprofilen AFAIR. Snart är det dags för disputation då Lisa ska försvara sin avhandling "Management of safety buffers for effective delivery capability".

Vad är en säkerhetsbuffert?

”Det vanligaste sättet att jobba med säkerhetsbuffertar är att lagra extra material, för att minska risken för bristsituationer och restorder och säkerställa en god leveransförmåga. Det kan till exempel handla om komponenter för tillverkning eller färdigtillverkade produkter. När man talar allmänt om buffertar så är det ofta säkerhetslagret som man menar. Men i min forskning arbetar jag även med begrepp som säkerhetsledtid och säkerhetskapacitet – det vill säga de säkerhetsbuffertar som krävs i form av extra tid, personal och kompetens. Det är också avgörande för tillverkningsföretagets leveransförmåga.”

Varför borde alla tillverkningsföretag ta tag i sina säkerhetsbuffertar?

”Det är så många företag som baserar säkerhetsbuffertarnas storlek på intuition och erfarenhet. Problemet är att många inte kollar om det är rätt storlek på säkerhetsbuffertarna. Istället ökar man gradvis storleken på säkerhetsbuffertarna om man upplever att man har problem. Men man minskar inte säkerhetsbuffertarna när behovet går ner. Då slutar det med att ledningen till slut går in och säger att nu måste ni kapa lagret med X procent, och sedan tvingas man att bygga upp säkerhetsbuffertarna på nytt. Målet är att tillverkningsföretagen ska komma bort från de här cyklerna och istället börja mäta exempelvis nyttjandegraden för att på så sätt kunna sätta rätt storlek på säkerhetsbuffertarna och fatta mer faktabaserade beslutMin forskning utgår från att variationer kan ge negativa effekter för verksamhetens leveransförmåga. Därför ville jag undersöka hur variationerna kan reduceras, alternativt absorberas, på ett mer systematiskt sätt för att balansera kostnader med de fördelar som kan uppnås. ”

I din avhandling presenterar du ett helt nytt verktyg?

”Ja, jag gillar när forskning får en praktisk tillämpning! Därför har jag skapat en arbetsprocess för tillverkningsföretag som vill minska variationer och börja mäta exempelvis hur mycket säkerhetsbuffertarna används för att uppnå en mer effektiv leveransförmåga. Processen omfattar de olika delar som man behöver tänka på och hjälper företagen att identifiera och dimensionera säkerhetsbuffertarna. Den ger också hjälp med att kartlägga de rutiner och beteenden internt och externt som påverkar variationer och därmed behovet av säkerhetsbuffertar. För detta har jag tagit fram ett ramverk bestående av 22 olika orsaker med förslag på 50 olika åtgärder för att minska variationer. I en artikel har jag också utformat ett visuellt system som gör det möjligt att styra säkerhetsbuffertarna med hjälp av färgkoder – från grönt till rött beroende på hur kritiskt läget är. Var gränsen för färgkoderna går sätter förstås företagen själva utifrån de gränsvärden som man har kommit fram till. Min förhoppning är att företag och konsulter med hjälp av min forskning ska kunna utveckla systematiska arbetssätt för hantering av säkerhetsbuffertar.”

Hur kommer AI in i bilden?

”Min del av forskningen handlar om hur vi tar fram de data som krävs för AI-understött beslutsfattande. När man väl har skapat rätt förutsättningar för det enskilda tillverkningsföretaget och fått rutinerna på plats, så kan man i framtiden använda AI för att ge förslag på hur mycket säkerhetsbuffertarnas storlek ska justeras eller i vissa fall automatiskt justera säkerhetsbuffertarna utifrån de gränsvärden som har satts. Då slipper man att göra manuella analyser i Excel, som de flesta gör i dag. Det blir också enkelt att följa och hantera kritiska produkter.”

Det där med magkänsla är inte din grej, eller hur?

”Haha, nej – jag vill ha stenkoll på saker och ting. Att hitta sätt att förstå hur saker funkar och därmed göra dem lättare och mer effektivare är en personlig drivkraft. Därför ville jag undersöka hur man kan fatta mer faktabaserade beslut istället för att gå på magkänsla. Jag insåg redan under gymnasietiden att jag ville fokusera på planering och styrning. Jag gick det fyraåriga tekniska programmet på Sandvikens Tekniska Gymnasium. Verksamheten drivs i nära samarbete med bland annat Sandvik och är väldigt inriktat på industrin. Gymnasiestudierna omfattar även praktik och sommarjobb på Sandvik och ger ingångar till traineetjänster. Ett fantastiskt bra sätt att börja sin karriär inom industrin – eller som i mitt fall, som forskare.”

Varför gillar du att forska i Jönköping?

”Jag uppskattar den tillgång till kompetens som finns här. Jag har haft förmånen att få jobba tillsammans med handledare och forskare som är framstående inom sina områden, bland annat Joakim Wikner. Jag gillar också det genuina engagemang som finns hos företagen – entusiastiska företagsrepresentanter och ett smidigt samarbete som bidrar till konkreta forskningsresultat. Som förhoppningsvis också kan bli till nytta för företagen.”