1.4.5 Interaktioner mellan delsystemen M-T-O

Det är viktigt att inse att en helhetssyn inte uppnås bara genom en förståelse av de involverade delsystemen M, T och O, utan också genom deras samverkan i olika aktiviteter.

En systemsyn innebär att någon är tränad i att se helheten såväl som delarna och hur interaktion mellan delarna skapar helheten. Helheten skapas alltså av både delarna och samverkan mellan delarna och förändring i ett delsystem kommer med nödvändighet att påverka hela systemet på ett eller annat sätt.

Exempel: En orkester som spelar ett musikstycke kan användas som metafor för att beskriva dessa relationer. För att uppnå ett bra resultat krävs att de enskilda musikerna behärskar sina olika instrument kognitivt och fysiskt och de måste också behärska sin individuella del i det specifika musikstycket. Orkestern uppträder i en viss fysisk miljö – en konsertsal – som skapar speciella förutsättningar för föreställningen, såsom akustik, ventilation, ljus och placering i förhållande till andra musiker och dirigenten. Instrumenten måste vara av god teknisk kvalitet och väl underhållna. Annan utrustning som stolar, noterna och deras placering påverkar också prestandan. Varje musiker kan vara mycket professionell när det gäller sitt eget instrument och sin del i framförandet, men såvida inte dessa kan integreras i en helhet genom dirigentens förmåga att regissera delarna kommer musiken inte att bli njutbar. Detta kräver att alla musiker kan se och ha en bra kontakt med dirigenten som koordinerar delarna till en helhet. När dirigenten uppfattar något fel i interaktionen eller tajmingen, justeras det tills interaktionen ger det önskade resultatet. Det är kvaliteten på delarna och deras samordnade interaktion i en aktivitet som producerar helheten vars egna egenskaper är åtskilda från delarna, och publiken upplever musiken ur ett helhetsperspektiv.

• både ett system- och ett individperspektiv (systemeffektivitet och mänskligt välbe-finnande där det ena förutsätter det andra),
• ett behov av att betona människan med förmågor, egenskaper och brister,
• ett helhetsperspektiv och ett systematiskt sätt att betrakta arbete och organisationer för att öka prestanda och hållbarhet.