3.3 Rekonfigurerbara produktionssystem

I detta avsnitt ges en introduktion till rekonfigurerbara produktionssystem, dess nyckelegenskaper och förmågor. Även hur nuvarande nivå av rekonfigurerbarhet kan bedömas och angreppssätt för att kontinuerligt utveckla förändringsförmåga i produktionssystemet.

Tillverkande företag behöver hitta lämpliga lösningar för att effektivt hantera fluktuerande volymer, kundanpassningar och frekventa introduktioner av nya produktvarianter. Traditionella produktionssystem, såsom dedikerade produktionslinor eller flexibla produktionssystem (FMS) har visat sig ha stora brister i att möta dessa krav eftersom de inte ger tillräckligt kostnadseffektiva förutsättningar för att agera agilt.

Ena ytterligheten av de traditionella produktionssystemen är dedikerade produktionslinor eller system (DMS), vilka har en rigid struktur som är optimerade för en eller ett fåtal produkter till en hög volym och inte är anpassade för att förändras varken i kapacitet eller funktionalitet. Sådana system blir snabbt utdaterade eller kostsamma att förändra. Den motsatta ytterligheten är FMS, vilka kan hantera en stor mängd funktionaliteter men de har ofta alltför stor inbyggd flexibilitet vilket är kostsamt. För att kunna hantera förändringar på ett kostnadseffektivt sätt förespråkas därför rekonfigurerbara produktionssystem (RMS) i högre utsträckning. Förhållandet mellan FMS, DMS och RMS i förhållande till funktionalitet och kapacitet illustreras i figur 12.

Ett rekonfigurerbart produktionssystem inbegriper att både hårdvara och mjukvara enkelt kan anpassas till förändringar för att bättre kunna utnyttja dess resurser, samt att snabbare kunna introducera nya produkter och bättre möta marknadens och kundernas föränderliga krav. Ett rekonfigurerbart produktionssystem är designat för att successivt uppgraderas och förändras så att rätt funktionalitet och kapacitet finns vid rätt tillfälle.

Figur 12. Förhållandet mellan funktionalitet och kapacitet i dedikerade, rekonfigurerbara och flexibla produktionssystem