Forskare vill samverka bättre för att komma åt den svårfångade orsaken till DCD

Diagnosen utvecklingsrelaterade koordinationsssvårigheter (DCD) är ett svårfångat och svårmätt tillstånd i kopplingen mellan hjärna och kropp. Forskarna vill nu, i samverkan, ta nya steg för att tillsammans ringa in den problematik som hänger ihop med diagnosen. Då kan man sedan hjälpa bättre.

Utvecklingsrelaterade koordinationssvårigheter (DCD) är ett kroniskt tillstånd som karaktäriseras av en bristande motorisk förmåga. Barnet med DCD svarar inte upp mot vardagens krav på motorik och beskrivs ofta som klumpigt, okoordinerat, för långsamt eller för snabbt. Jämfört med jämnåriga behöver barnet lång tid för att lära sig nya motoriska vardagsaktiviteter. Men de motoriska svårigheterna kan inte förklaras utifrån någon speciell medicinsk åkomma.

Forskaren Dido Green har ingått i en grupp om 14 forskare som sammanställt en mängd forskningsstudier om DCD för att kartlägga vad man vet om tillståndet och vad man behöver ta reda på för att kunna utveckla insatser som kan hjälpa de här barnen tidigt i livet.

- DCD verkar vara en diagnos eller ett tillstånd som är beroende av hjärnans neurologiska funktioner. Svårigheter där kan inverka på kognition och beteende. Men för just DCD har det varit svårt att fastställa den grundorsaken. Det har gjort att det blivit svårare att hitta och utveckla riktade insatser eller interventioner som verkligen hjälper barnen, säger Dido Green.

I sin nya vetenskapliga artikel skriver forskargruppen att de största kunskapsbristerna om DCD finns inom områdena visuell-motorisk kontroll och kognitiv-motorisk integration med effekter på motorisk inlärning och hur rörelser samordnas. I kunskapsöversikten såg man också att personer med DCD hade ovanligt utformade neurala strukturer och funktioner i de delar av hjärnan som bearbetar känselintryck och rörelser, också de främre regionerna i hjärnan som sysslar med att sammanställa information och fatta beslut var påverkade.

- Det visar att vi behöver ta hänsyn till hur barn kan hantera information, fatta beslut och koordinera rörelser när deras förmågor bedöms i habiliteringen, förklarar Dido Green.
- Åtgärder som kan lindra barns DCD-besvär är aktivitetsorienterade, som till exempel uppgiftsspecifik färdighetsträning, aktiva datorspel och/eller gruppbaserade interventioner.

Både Dido Green och den nypublicerade forskningsartikeln slår fast att ytterligare forskning behövs för att förstå sambanden mellan hjärna och beteende som det yttrar sig hos barn med DCD. Forskarna hoppas att man framöver kan göra olika studier med metoder som gör det möjligt att lättare jämföra vad olika studier kommer fram till. Det skulle då vara lättare att förstå orsakerna till DCD och hur man kan hjälpa barnen.

Forskarteamet utgjordes av 14 forskare från sju länder, och arbetet leddes av kollegor vid Australian Catholic University i Melbourne, Australien.

För mer information, kontakta: Dido Green Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs hela forskningsartikeln:
Subara-Zukic E, Cole MH, McGuckian TB, Steenbergen B, Green D, Smits-Engelsman B, Lust J, Reza Abdollahipour R, Domellöf E, Deconinck F, Blank R, Wilson Pby Emily Subara-Zukic, Michael H. Cole, Thomas Baxter McGuckian, Bert Steenbergen, Dido Green, Bouwien CM Smits-Engelsman, Jessica Lust, Reza Abdollahipour, Erik Domellöf, Frederik J.A. Deconinck, Rainer Blank, Peter Henry Wilson; Behavioural and Neuroimaging Research on Developmental Coordination Disorder (DCD): A Combined Systematic Review and Meta-Analysis of Recent Findings, Frontiers in Psychology section in Developmental Psychology

27 January 2022 | https://doi.org/10.3389/fpsyg.2022.809455