Ann Ludvigsson – att gå i pension som forskare

Ann Ludvigsson, fil.dr., är lärare och forskare vid Encell och Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. I sommar går hon i pension, och vi fick en pratstund om karriären och pensionärslivet.

– Jag har aldrig tänkt på pension, ska jag säga. Så jag har ju varit väldigt dålig på att planera för pensionen utan jag har bara levt med och jag tror att så har jag fungerat hela tiden. Jag har aldrig varit en sån som har stakat ut i förväg, nej utan det ena har gett det andra, säger hon.

Det är 20 år sen Ann Ludvigsson började som doktorand. Nu summerar hon två decennier av forskning om ledarskap, skolledning och om lärare i fritidshem. Det är dags att gå in i en ny fas i livet, en fas som innebär mer av målande, trädgård, natur, västkusten och barnbarn. Sådant som hon gjort även tidigare, men som nu kan få ta mer plats. Det ser hon fram emot.

– Det är att man får ha tiden och inte behöver avbryta och tänka att “nu måste jag göra detta en kort stund för sen ska jag upp i morgon tidigt till jobbet”.

Intresset för frågor om ledarskap grundlades långt innan forskarutbildningen, när hon som elitgymnast skolades in i att ta ledaruppgifter och barngrupper. Hon utbildade sig till fritidspedagog, arbetade som lokal förbundskonsulent för korpidrotten och som föreståndare för förskola och fritidshem. Sedan var hon en av de första som läste magister i pedagogik i Jönköping, och kompletterade pedagogiken med medie- och kommunikationsvetenskap och förändringsledning. Det var på väg att bli en forskarutbildning på handelshögskolan, men hon blev i stället en av de första doktoranderna i pedagogik i Jönköping när forskarutbildningen startades.

2009 disputerade hon med avhandlingen "Samproducerat ledarskap: Hur rektorer och lärare förstår varandra i vardagsarbetet". Intresset för ledarskap har sedan dess funnits med i olika former och Ann skriver fortfarande texter om rektorers arbete.

Men snart är det dags för semester, och den här hösten får arbetslaget dra i gång en ny termin utan Ann Ludvigsson. En liten fot har hon dock kvar på högskolan, bland annat i satsningen Rektorsakademin som är en fortbildning för länets rektorer. Hon är också i full gång med en studie om svårlösta problem tillsammans med andra forskare inom Skolchefsinstitutet, och det engagemanget håller hon kvar. Men nu blir det forskarliv på några procent, Ann Ludvigsson kommer inte att vara ett vardagligt inslag i korridorerna längre.

– Jag kommer sakna de här samtalen med kollegor, de tycker jag har varit väldigt givande. Om professionella saker men också om livet i stort. Jag tycker att det finns och har funnits en väldigt stor öppenhet bland kollegor att ta upp saker och ting och inte väja, säger hon.

Beslutet att gå i pension beror inte på trötthet eller att hon flyr från något. Det är bara det att det finns så mycket mer att hinna med, som har fått stå tillbaka för arbetet.

– Jag tycker nog att jag känner mig mogen för det, om man kan säga det. Nu är det nog.

Sara Bref

Se också: