Vad skyddar mot våldsbejakande islamistisk
radikalisering?
Familj, utbildning, framtidstro och religiös förankring kan hjälpa människor att stå emot våldsbejakande extremistisk påverkan. Det visar en ny studie från Jönköping University (JU) som undersökt varför personer som utsatts för extremistisk påverkan valde att inte ansluta sig till jihadistiska grupper i olika konfliktzoner.

Genrebild. En moské i Shingal, Irak, som förfallit till ruiner efter kriget med Islamiska staten. Foto: Levi Meir Clancy on Unsplash
I studien har Marco Nilsson, professor i globala studier vid Högskolan för lärande och kommunikation vid Jönköping University, intervjuat 22 personer i Göteborg. De hade alla utsatts för jihadistisk propaganda eller rekryteringsförsök, men valde att inte ansluta sig till jihadistiska grupper i olika konfliktzoner.
Tidigare forskning har främst fokuserat på personer som radikaliserats. I den här studien riktas i stället uppmärksamheten mot dem som stod emot påverkan. Genom att undersöka deras erfarenheter identifierar rapporten faktorer som tycks stärka motståndskraften mot extremistiska budskap.
Resultaten visar att motståndskraft sällan handlar om en enda faktor. Familj, vänner, utbildning och tydliga framtidsmål spelade ofta en viktig roll för att personerna skulle stå emot extremistisk påverkan. Personer som redan upplevde att de hade meningsfulla relationer och en tro på framtiden hade också svårare att lockas av extremistiska gruppers löften om gemenskap, mening och tillhörighet.
Religiös förankring är en viktig skyddsfaktor
Många av intervjupersonerna granskade också aktivt de budskap de mötte. De ifrågasatte rekryterarnas argument, funderade över konsekvenserna av att resa till konfliktområden och jämförde extremistiska budskap med sina egna erfarenheter, värderingar och kunskaper.
Studien visar dessutom att religion inte bör förstås som vare sig en entydig riskfaktor eller en entydig skyddsfaktor. Religiös kunskap och en stabil religiös förankring kunde framstå som viktiga skyddsfaktorer när de gav intervjupersonerna alternativa sätt att förstå och tolka sin religion, vilket gjorde dem mindre mottagliga för våldsbejakande tolkningar av islam.
– Vilka religiösa tolkningsramar och auktoriteter individen har tillgång till och hur dessa används för att förstå politiska konflikter och religiösa skyldigheter påverkar hur religionen fungerar och om den kan motverka radikalisering, säger Marco Nilsson.
Stärka skyddande miljöer
Resultaten kan bidra till utvecklingen av mer träffsäkra förebyggande insatser, menar Marco Nilsson. I stället för att enbart fokusera på riskfaktorer pekar studien på betydelsen av att stärka skyddande miljöer och relationer, skapa framtidstro samt utveckla människors förmåga att kritiskt granska extremistiska budskap.
– Jag hoppas att studiens fokus på hur rekryteringsförsök faktiskt har gått till – och varför de ofta har misslyckats – kan bidra med kunskap för utvecklingen av nya strategier mot radikalisering. Resultaten kan förhoppningsvis också vara relevanta bortom våldbejakande islamism och inspirera till forskning om motståndskraft mot andra former av radikalisering, säger Marco Nilsson.
Rapporten ”När rekryteringen misslyckas - Skyddsfaktorer mot våldsbejakande islamistisk radikalisering” är gjord på uppdrag av Center mot våldsbejakande extremism (CVE). Projektet omfattade en empirisk studie av hur individer har visat motståndskraft (resiliens) när de utsatts för extremistisk påverkan. Studien genomfördes 2026–2027 och fokuserade på rekrytering till våldsbejakande islamistiska grupper i Sverige.